Varma minnen
Sa hej till en gammal klasskompis igår på bussen,
och där börade jag att tänka.
Ja gick igenom mina minnen jag kom ihåg från när man var så liten(jag fattade faktiskt att jag var liten och inte kunde särskilt mycket om livet, fast odödlig var jag).
Och OJ att man kan bli nostalgisk.
Undrar så mycket över hru alla människor jag förut ungicks med har det,
vad de har varit med om.
Men jag sitter nu inte bara öch önskar,
jag ska försöka boka en dejt med en tjej som varit i mitt liv sen dagis ^w^
Snart mycket snart.
Sitter även och tänker över det här med "familjehem"
Skulle tro att för vissa är det ett helvete,
och för andra himmelen.
För mig har det kommit att bli den gyllene trappan upp mot den himmelen.
Jag har lärt mig så otroligt mycket under det här året jag bott här.
Utvecklats så mycket att jag nåstan inte känner igen mig själv från ett år tillbaka.
Jag är en väldigt lyckligt lottad människa som hittade hit,
och kommer att vilja stanna så länge som möjligt.
Hoppas även att andra barn/ungdommar som bor i ett familjehem finner samma lycka som jag,
värkligen.
Sen kan ajg även passa på att nänma att vädret är grått,
jag utövar min religion och bär mjukisbxor på fredagar.
Och igår kväll när jag sov i vardagsrummet(kent ska dra någon kabel i mitt rum) och jag hade bäddat klart så ser labradoren Myra
såg på min mjuka säng och får den där glimten i ögonen.
Jag fattar fort och kastar mig mot madrassen sekunderna före Myra också landar på den.
Jag vann och fick majoriteten av madrassen sen när hon och jag gick och sov(är den enda människan i det här huset som går och lägger mig i anständig tid, de andra är uppe till 12 eller nått sånt).
Sov mycket gott och vaknade nästan utvilad.
