Nytt ämne.
Ska testa att skriva om något annat än om min vardag,
varje dag.
Så jag ska skriva om....?
Jag vet!
Varför rankas de med bra mattematiska egenskaper över de med andra bra egenskaper?
Även om du har en stor talang för språk, konst, matlagning, hantering av djur.
You name it all!
så får du inte vidareutveckla dig i det ämnet.
För alla ska gå och göra samma saker.
Hela tiden.
Och eftersom vi alla gör samma saker så tävlar vi,
eller så sluter vi helt enkelt att bry oss om att göra något.
Utan gör något annat som är roligere för tillfället.
Men tänk om var människa fick ett individuellt skolshema att gå efter?
Som främjade personens intressen och olika talanger?
Men där kommer ju också tanken med att alla ska ha samma grund att stå på om man helt plötsligt fick för sig att man vill göra något annat.
Sure!
Men den grunden behöver inte pågå i hela 12 år!
Räcker det inte med 9 år?
Så att man har den där grunen,
men kan sedan själv välja ämen att studera?
Jag tror att universitetet är till för just det,
men när jag hör på alla människor omkring mig så är det inte många som tänker gå dit,
just för att de fått nog utav skolan!
Men tänka att gå till olika lektioner med olika människor!
Det skulle inte bara boosta det personliga nätverket,
sociala krertsar och självkänsla!
Det skulle även betyda att man får umgås med personer som faktiskt har valt samma ämnen som dig.
Något gemensamt med varandra.
Att inte bara häftas ihop med en bunt olika personer och hoppas på det bästa.
Utan att omges av personer som faktiskt kanske förstår dig?
Att få sätta er och nörda just det ni har gemensamt osv.
Nu finns det säkert lika många hål i det här förslaget som i en
schweizisk ost och mer därtill.
Men sug på ideén!
Tänk er hur det skulle vara,
en skolgång som ingen bestämt åt er,
utan ett shema ni själva valt!
Le fin!
Nu ska jag gå och nörda något någonstans där inte allt för många människor behöver se mig :D
varje dag.
Så jag ska skriva om....?
Jag vet!
Varför rankas de med bra mattematiska egenskaper över de med andra bra egenskaper?
Även om du har en stor talang för språk, konst, matlagning, hantering av djur.
You name it all!
så får du inte vidareutveckla dig i det ämnet.
För alla ska gå och göra samma saker.
Hela tiden.
Och eftersom vi alla gör samma saker så tävlar vi,
eller så sluter vi helt enkelt att bry oss om att göra något.
Utan gör något annat som är roligere för tillfället.
Men tänk om var människa fick ett individuellt skolshema att gå efter?
Som främjade personens intressen och olika talanger?
Men där kommer ju också tanken med att alla ska ha samma grund att stå på om man helt plötsligt fick för sig att man vill göra något annat.
Sure!
Men den grunden behöver inte pågå i hela 12 år!
Räcker det inte med 9 år?
Så att man har den där grunen,
men kan sedan själv välja ämen att studera?
Jag tror att universitetet är till för just det,
men när jag hör på alla människor omkring mig så är det inte många som tänker gå dit,
just för att de fått nog utav skolan!
Men tänka att gå till olika lektioner med olika människor!
Det skulle inte bara boosta det personliga nätverket,
sociala krertsar och självkänsla!
Det skulle även betyda att man får umgås med personer som faktiskt har valt samma ämnen som dig.
Något gemensamt med varandra.
Att inte bara häftas ihop med en bunt olika personer och hoppas på det bästa.
Utan att omges av personer som faktiskt kanske förstår dig?
Att få sätta er och nörda just det ni har gemensamt osv.
Nu finns det säkert lika många hål i det här förslaget som i en
schweizisk ost och mer därtill.
Men sug på ideén!
Tänk er hur det skulle vara,
en skolgång som ingen bestämt åt er,
utan ett shema ni själva valt!
Le fin!
Nu ska jag gå och nörda något någonstans där inte allt för många människor behöver se mig :D
Kommentarer
Trackback
