Hade en underbar morgon, den bästa på mycket länge!
Blev väckt av pappa(efter min bejäran) kl 05.00 då han for upp till Älvsbyn för att se om mamma hade anlänt med tåget.
Efter 10 minuter av overklighets kännslor och ansvarstagande(hundaran måste ut) så klev jag upp, klädde på mig och satte på mig ytterkläderna för att sedan gå ut i den kalla morgonluften,
solen hade inte gått upp ännu.
Det var som en novenmber morgon för mig, kallt, mörkt och allt det som har med vinter att göra.

Det var ca -3 och frosten låg hårt på gräsmattan, men hundarna var glada att de äntligren fick komma ut(vilket jag förstår).

Svinkallt var det efter en stund(10 min).
Och helt plötsligt kommer pappa 05.20?!
Så fort hade jag inte förväntat mig att han skulle komma hem,
han hade kört tur och retur till Älvsbyn på 20 minuter...
Mammas tåg var försenat, så hon skulle ta bussen och hoppa av när jag klev på.

Var ganska pigg av kylan, och kännslan att frysa för att sedan öppna dörren och bemötas av värme,
det är en underbar kännsla!

Drack 2 koppar kaffe(jag var kall och törstig) och åt lite knäckebrödsmackor.
Helt okej frukost för mig.

Och de följande 40 minuterna tränade jag på att spela piano(oh yes).
Vilket lockade pappa att spela med mig.
Vilket ledde till att vi hade en mycket angenäm stund(skitroligt!!).
I slutet lekte vi bara.

De sista 10 minuterna fick jag fjoll ryck och fixade till en frisyr,
örhängen och lite smink(jag hade tid och lust).
Tyckte för övrigt om resultaten(jag tyckte att jag blev söt).
Jag tog även på mig mormors(som är död) halsband som liknar ett hjortron.

Och nu är det så här,
Morgonbussen från Älvsbyn har bara ca 1 ledig ''dubbelplats kvar när den når mig.
Och den tar ALLTID en kille jag har ett dåligt förflutet med.
Och jag irrriterade mig på det för mycket,
så jag gjorde något åt det.

Jag bad pappa stanna i slutet av våran väg(det är för lågnt att gå på morgonen, så jag får åka bil dit) och klev av.
Jag brukar åka till en mer avlägsen hållplats(har faktiskt ingen aning varför... Tradition?)
Och när bussen gjorde jag något som jag alltid har velat göra:
Jag bad bussen stanna med tummen(lift pose)!
Ahhh, vad kul det var!

Pussade mamma hej på kinden och hälsade henne välkommen hem(och buss chaffören blev på glatt humör).
Kände mig som kungen av världen då vi nådde när mitt gammla irritations moment klev på.
Och var på världhumör hela vägen till skolan.
Och himmlen var vacker, skimmrade mellan rosa och gult(med inslag av vita moln och blå himmel)
Och är förtfarande på strålande humör.

Känns nästan som om jag är med i ett program om lyckliga kännslor.

En perfekt måndag?
Skulle tro det!

Jag ska nog börja gå upp 05.00 lite oftare efter det här.